Benjamin Karlsson

Jag läste en artikel i GP om att Jonas Berg (som är systemutvecklare) tycker att reklamen för det nya spelet Call of Duty Morden Warfare 3 är stötande för andra eller dem som bott i eller varit med om krig på riktigt och för barn från 6 år och nedåt.

Det är ju bara en reklam bild och inget farligt. Självklart kan ju bilden vara stötande för dem som upplevt krig på riktigt, men att ifall barn frågar vad det är kan man väl säga att det inte ät någon farlig person som står med ett vapen upp i luften. Man kan väl jämföra denna reklam bild med den som fanns när det var reklam för Battlefield 3 där det var flygplan, stridsvagnar och explosioner som fanns med på bilden. Här är det ju bara en soldat som står och håller upp sitt vapen i luften. Då tycker jag att Battlefield reklamen är värre. T.o.m. dem som satt upp reklamen har godkänt den för att inte vara stötande. Dem tycker att den är jämförbar med vilken filmaffisch som helst som handlar om en krigs- eller actionfilm. Och då kom jag på att filmen District 9 som kan ha haft samma påverkan om inte värre med tanke på att det är monster med i den filmen.

Ifall att barnen frågar mer om honom då kan man ju bara säga något annat om vad han egentligen är. För dem kan ju inte ha något ont av vad dem egentligen inte vet. Jag vet att man ska ju inte ljuga, men man kan väl göra det bara för en reklambild istället för att små barn ska bli rädda att gå till buss- och spårvagnshållplatser i framtiden, eller bli rädda för nästa liknande reklam.

Som sagt så finns det eller har funnits värre reklam bilder än just den här som Jonas Berg har blivit upprörd av. Och det är väl värre att säga till ett barn att den här mannen skulle kunna skjuta dig på riktigt, än att säga att det där är bara en bild och den kan inte skada dig. För det som barnen inte vet om en bild kan dem inte ha ont av.

Boken Metro 2033 slutade lite oväntat och inte precis som jag trodde att den skulle sluta. Upplösningen var rätt självklar efter en stund lite innan boken slutade. Det finns många vändpunkter i Metro 2033. Vissa av dem var att en av Artioms vänner eller följeslagare dog. Alla på olika och antingen konstiga eller förskräckliga sätt. Det påverkade Artiom antingen via att han såg vissa av dem i hans drömmar eller i syner, men det påverkade också hans tillstånd (d.v.s. att han kände sig ensam eller mer sårbar).

Jag kan inte säga direkt att Artiom levde lyckligt i alla sina dagar så som boken slutade. ”Artiom drabbades av akut andnöd. Han slet av sig gasmasken och tog ett djupt andetag av den bittra, kalla luften. Sedan torkade han sina tårar och utan att svara på kamraternas tilltal började han gå nerför trappan. Han återvände till metron. Till sitt hem.” Sättet som boken slutade på var sorgligt, för det var inte direkt att man hade den där känslan att det ordnade sig till slut. Slutet var som sagt rätt ovanligt och konstigt. Man kanske blir lite förvirrad men man förstår ändå slutet av boken efter ett tag. Det är ett sorgligt slut men ibland så lever dem inte lyckliga i alla sina dagar.

I tunnelbanan så finns det många olika stationer som låg i konflikt med varandra. Och det påverkade Artioms väg till sitt mål. Men sedan så fanns det andra grupper på olika stationer som hindrade honom, som Fascisterna (det fjärde riket) som tog honom tillfånga efter att han hade skjutit en officer. Men han hade tur som blev räddad av några rebeller som var i fejd med Fascisterna. Och där var det en stor vändpunkt i boken. För ifall han inte hade blivit räddad hade han säkert dött och det hade varit ett märkligt slut i boken.

Boken Metro 2033 är en spännande, fartfylld, sorgsen, konfliktfylld och fantastisk bok. En av dem bästa böckerna jag någonsin läst. Boken hade allt, så som miljö- och karaktärsbeskrivningar, väldigt bra och uttänkt handling, sorgsna tillfällen som gjorde boken realistisk (och inte som i andra böcker där ingen skadas och där alla lever lyckliga i alla sina dagar), spännande delar där man trodde att Artiom inte skulle klara sig och allt annat som behövs för att göra en bra bok.

Men en sak lämnar ett stort frågetecken inom mig. Boken slutade som sagt dramatiskt och när man senare bläddrar igenom boken efter alla ordförklaringar som finns så står det att det kommer komma en uppföljare vid namn: Metro 2034.

Metro 2033’s miljö bygger såklart på Rysslands mörka och mystiska tunnelbanor som alla människor har sökt skydd till att bo i som också är fulla av både stora och små muterade monster och andra varelser. Själva tunnelbanorna som beskrivs i boken är olika varandra. Vissa tunnlar är rena och andra är smutsiga och luktar, de kan också vara skräckinjagande med. Men vissa tunnelbanestationer är rena och prydliga, och andra är smutsiga och ovårdade. ”De kom in på stationen. Den ljusa marmorn på väggarna skilde sig inte mycket från den på Prospekt Mira eller Sucharevskaja, men där var väggarna nersotade och flottiga att stenen knappt syntes längre. Här däremot framstod den i all sin prakt och det var svårt att inte bli förtjust.”

Atriom brukar analysera hur omgivningen ser ut, ibland så brukar han jämföra hur det ser ut där han är och hur det ser ut på sin hemstation VDNCh. Han beskriver både ifall det är upplyst eller mörkt, ifall det luktar illa eller doftar gott. Han beskriver också hur olika personer är, hur dem ser ut och vad dem verkar ha för personlighet.

”Han betraktade sin räddares ansikte. Han var säkert över femtio, men såg häpnadsväckande pigg och fräsch ut. Handen som stöttade Atriom var stark och visade inga täcken på trötthet. Det grånade, välklippta håret och det korta välansade skägget fick Artiom att börja tvivla – mannen var alldeles för välvårdad för metron, framförallt för den gudsförgätna håla han uppenbarligen bodde i.”

Jag tycker att Dmitrij har gjort ett bra jobb med miljöbeskrivning i sin bok. Han beskriver också klädsel bra . När jag läste det här stycket kunde jag verkligen se det framför mig. Jag tyckte det kändes så verklighetstroget:”- en äkta restaurang, uppförd i ett rymligt, rent tält i trevlig mörkgrön färg, precis som därhemma på stationen. Inne i tältet stod det konstgjorda blommor med tygblad i hörnen och ett par ordentliga bord med oljelampor, som fyllde tältet med ett mjukt och behagligt ljus.”

Som en sammanfattning tycker jag att Dmitrij verkligen har lyckats med miljöbeskrivningen i sin bok. Jag tror inte att jag har någonsin läst en sådan bra bok.

När jag fick reda på att vi skulle se filmen Matrix blev man jag glad över att få göra något annat än att jobba med olika långtråkiga saker i svenskan. Jag hade sett den förut men det var ett bra tag sen jag gjorde det.

När jag hör namnet Matrix så tänker jag genast på Neo när han slåss emot en massa agenter i tvåan eller trean. Och den där scenen i första filmen när Neo och Trinity springer runt och sparkar stjärt mot en massa säkerhetspersonal. Sen så tänker jag på att den vanliga jorden har gått under på något konstigt sätt. Och att ifall Neo vill ta det röda pillret eller det blåa. Nyckelmannen tänker jag också på när jag hör ordet Matrix. Så synd att han dör… Jag tänker så klart på mer saker när jag hör ordet Matrix men ifall jag ska skriva ner allt blir det för mycket.

Det som Matrix och Metro 2033 har gemensamt är att alla människor behöver gömma sig från en massa hemskheter. Fast hemskheterna i Metro 2033 är ju muterade monster och i Matrix är det robotar och maskiner, och dessutom så har männsikorna i Matrix rymdskepp vilket dem i Metro 2033 inte har. Jorden har gått under i både Matrix och Metro 2033 men där skiljer sig en sak åt. Det är att i Metro 2033 har det varit ett atombombskrig medans i Matrix så har teknologin tagit över och förstört jorden. I Matrix kan de lära sig karate moves och annat på ungefär 5 sekunder, vilket dem i Metro 2033 inte kan göra.

I Matrix så lever de i två världar. Digitala Matrix där allting kontrolleras av vaktprogram vilket är agent Smiths och den riktiga världen som har blivit förstörd och övertagen av robotar. I Metro 2033 så lever de bara i en värld vilket är den atombombade förstörda världen som är som ett helevete.

Artiom (Artyom på engelska) är en 20 årig och bor i tunnelbanorna i Ryssland. Han bor i VDNCh med sin farbror Suchoj. När Artiom var en bebis så blev hans hemstation invaderat av råttor så räckte hans mor över honom till Suchoj som räddade honom från att bli dödad. Egentligen är inte Suchoj Artioms styvfar men han bor med honom eftersom han inte har någon annan som står närmare. Hans jobb är att stå vakt utanför sin station för att skydda från anfall av ”de svarta”. Artiom är en äventyrlig ung man som hoppas att han kan en dag gå upp till ytan. Han verkar vara en energisk ung man som inte direkt tycker det är tråkigt fastän han bor i metron som är fylld av monster och mutanter. Han verkar inte vara rädd för att ta olika vägar i metron fastän det kan vara farligt.

Farbror Suchoj är mannen som räddade Artiom den dagen Artioms första hemstation blev invaderat av råttor. Förr när Suchoj kom hem efter att varit ute på uppdrag så berättade han för Artiom vad som hade hänt och vad han hade gjort. Han jobbar i ledningen på stationen och ser till att de som lever där inte blir invaderade av monster och mutanter. Han har varit mycket i tunnlarna och blivit påverkad av ”de svarta” så att han i en del av boken är som ett slags språkrör för ”de svarta” när han, Artiom och en nära vän som heter Hunter pratar om hur det är i metron. Suchoj verkade vara mer aktiv när han var yngre än vad han är nu i boken.

"-Vad var det? Artiom, gå och se efter!

Motvilligt reste sig Artiom från sin plats vid lägerelden. Han drog fram sin automatkarbin från ryggen och började gå mot mörkret. Vid ljuskretsens yttersta rand stannade han, osäkrade vapnet ljudligt och ropade hest:

Halt! Lösen!

Ur mörkret, varifrån de några sekunder tidigare uppfattat et konstigt prassel och ett dovt mumlande, hördes raska steg av tassar Någon drog sig tillbaka in i tunnelns djup, skrämd av Artioms väsande röst och klicket från vapnet."

Jag tycker att det låter som att det är en spännande bok när man läser de första meningarna i Metro 2033. Sen så är det ju också namnet, handlingen och bilden av framsidan som lockar mig att läsa boken. Jag har ju spelat spel som handlar om att det har varit atomkrig och allting är förstört och det finns muterade människor och djur men jag har ju aldrig läst en bok som är baserad på något sådant. Det som kanske är orsaken varför det kommer en massa monster kan vara för att när Artiom var liten smög han och några vänner förbi vaktposeringen på 300 meter och fortsatte iväg till botaniska trädgården. Dem öppnade någon slags dörr som var försluten och dem tog sig upp till ytan. Som tur var vad det på natten annars de blivit blinda. Efter ett tag hörde dem ett skrik och blev rädda och rusade ner för trapporna dem hade tagit sig upp för. Men dem kunde in stänga dörren så de bara sprang tills de kom till vaktposeringen på 300 meter. Jag tror att det kan vara orsaken varför de kommer monster ner i tunnelbanan.

Jag vet ju att den kommer handla om vad som händer med Artiom och hans liv i den ryska tunnelbanan men inte direkt vad som kommer hända med honom. Jag har läst två kapitel i boken nu så jag vet ju inte mer än det jag har läst, men jag hoppas att den blir lika spännande som den låter.

Här kan du läsa lite om hur Benjamin är och gör på fritiden. Ifall du vill veta mer om honom är det bara och fråga.

Han heter Benjamin Karlsson och är 15-år för tillfället. Han kommer fylla 16-år den 27 december. Han har bruntsvart hår och är lite över 1.65 och han tycker om att spela dator och tv spel och umgås med kompisar.

Han har en bror som är 2 år äldre och går sitt sista år på gymnasiet. Hans pappa är från värmland och han är polis. Hans mamma är från Iran och jobbar som sjuksköterska. Kusiner och släkt bor antingen i värmland eller Iran han har inte så mycket kontakt med hans mammas släkt.

På fritiden umgås han med sina kompisar och spelar tv eller dator spel eller bara går ut och går eller kanske spelar fotboll eller något sånt när han tid att göra det. Annars burkar han väl bara ta det lungt hemma kanske kolla på en film eller läsa en bok. Ibland spelar han golf ifall någon kan skjutsa honom till golf klubben annars blir det en lång busfärd. Ibland kanske är ha inte lika glad varje gång han ska ut och jogga med sin pappa. Han försöker jogga två gånger i veckan för att hålla sin kondition uppe och vara i form.

Han hörde talas om Portalens gymnasium på gymnasiemässan i göteborg. Eftersom han redan visste vad han ville jobba med när han blev stor så letade han efter gymnasium som Portalens. När han prata med sin syo på sin förra skola fick han reda på att Portalens gymnasium var ett gymnasium som lärde honom vad han behövde för att jobba på DICE. När fick reda på att han skulle få börja på Portalens gymnasium så var det  början på att han kanske kan få ett jobba på DICE i framtiden.

Ifall han får jobb på DICE kommer en av hans framtidsdrömmar gå i uppfylelse. Låter kanske lite fjantigt och nördigt men det är där han vill jobba med när han blir stor.